I Sierra Leone stred man om diamanter
VEERA VIRMASALO
Webbredaktör, UNDP (United Nations Development Programme)
Sierra Leone präglas av ett långt inbördeskrig. Stridigheterna som pågått i tio år får vatten på sin kvarn av fattigdomen, ojämlikheten och diamanterna. Kriget upphörde i januari 2002, men det krävs ännu lång tid innan såren har läkt.
Sierra Leone som ligger mellan Guinea och Liberia vid Atlantkusten är ett rikt land. Det har stora mineraltillgångar, bördig jord, fruktbara regn, mycket skog, rikligt med fisk och möjligtvis också olja.
Ändå kommer Sierra Leone varje år sist i indexet för mänsklig utveckling som beskriver levnadsförhållandena i världens olika länder. Den förväntade livslängden är 34,5 år, bara drygt en tredjedel av de vuxna kan läsa och medborgarnas penninginkomst är mindre än någon annanstans i världen.
Att armodet blivit så skriande beror på inbördeskriget. Under kriget som varade från 1991 till början av 2002 förstördes ett enormt antal hem, skolor, kliniker och offentliga byggnader. Hälften av människorna i Sierra Leone måste fly från sina hem antingen utomlands (500 000) eller inom landet (2 miljoner).
Antalet dödade i kriget antas uppgå till 50 000-100 000. Många fler dog av hunger och sjukdomar, då människorna tvingades fly och inte kunde bruka jorden. Dessutom raserades hälsovårdssystemet totalt.
Inbördeskriget berodde delvis på fattigdom, som rådde i Sierra Leone redan före kriget, och fattigdomen berodde långt på den dåliga förvaltningen. Enligt den praxis som uppstod under den brittiska kolonialtiden satsade även de styrande i det självständiga Sierra Leone offentliga medel främst på huvudstaden Freetown.
Förutom i Freetown hamnade en stor del av rikedomarna i Sierra Leone på de styrandes privata bankkonton och gick till mutor, genom vilka de kunde koncentrera möjligast mycket makt åt sig själva. På detta sätt ödelades hela landets ekonomi, men i synnerhet landsbygden lämnades ensam med sina problem vilket ledde till frustration bland invånarna.
Kriget startades dock inte av Sierra Leones fattiga, utan av rebeller i grannlandet Liberia, med vars hjälp sierraleoniern Foday Sankoh grundade gerillarörelsen Revolutionary United Front (RUF). Ur de liberiska rebellernas perspektiv var det bra med krig också i Sierra Leone, eftersom Sierra Leones regering stödde Liberias armé i kampen mot rebelledaren Charles Taylors trupper.
RUF gick med i kriget med löften om att avskaffa korruptionen och införa jämlikhet i Sierra Leone. Rörelsen rekryterade frustrerade, arbetslösa unga och spred skräck i isolerade byar på landsbygden.
Även om RUF:s principer verkade ädla framgick det snart att varken ledarna för RUF eller andra senare bildade rebellgrupper förde krig för att underlätta de fattigas liv. I allt högre grad började kriget kretsa kring en fråga: vem skulle dra nytta av Sierra Leones enorma diamantfyndigheter.
Diamanterna fick ett tragiskt öknamn - blodsdiamanterna. Genom försäljning av dem kunde kriget fortsätta från år till år. Förutom mer vapen, legoknektar och allierade användes diamantpengar också till att köpa droger åt soldaterna.
Endast folkmordet i Rwanda har betraktats som mer destruktivt för civilbefolkningen än inbördeskriget i Sierra Leone. Civila dödades, våldtogs och lemlästades medvetet och systematiskt. Många rebellsoldater hade tvingats att gå med i kriget. Även barn kidnappades och skolades till krigare.
Om det internationella samfundet hade ingripit i situationen i Sierra Leone i ett tidigt skede skulle man eventuellt ha kunnat undvika det långa kriget. Tyvärr hotades inget inflytelserikt lands intressen i Sierra Leone och i början av krisen fästes omvärldens uppmärksamhet framför allt på Balkan och Somalia.
Efter undertecknandet av fredsfördraget har Sierra Leone den dyraste fredsbevararoperationen i FN:s historia. Sierra Leone har också förblivit lugnt. Bl.a. valet som ordnades 2002 genomfördes utan problem. Beträffande Sierra Leones framtid anses ett av de viktigaste målen vara skapandet av ett demokratiskt styre och främjandet av en ekonomisk tillväxt som gagnar de fattiga. Dessutom är det viktigt att förhindra de andra kriserna i Västafrika från att sprida sig till Sierra Leone i fortsättningen.
Efter att fredsfördraget trätt i kraft har ca hälften av de flyktingar som flydde från Sierra Leone till andra västafrikanska länder återvänt hem med hjälp av FN:s flyktingorganisation UNHCR.
SIERRA LEONE
Area: 71 740 kvadratkilometer
Befolkning: 5 miljoner Språk: engelska (officiellt språk, talas av den läskunniga minoriteten), mende (talspråk i syd), tembe (talspråk i nord), krio (ett kreolspråk som baserar sig på engelska och som talas av ättlingarna till jamaikanska slavar som bosatt sig i Freetownregionen)
Religion: muslimer 60 %, lokala relioner 30 %, kristna 10 %
Grannländer: Guinea, Liberia Huvudstad: Freetown
Valuta: Leone
President: Ahmad Tejan Kabbali Förväntad livslängd: 34,5 år
Läskunnighet: 36 %
Andel av befolkningen utan rent vatten: 43 %
Bruttonationalprodukt per capita: 140 US dollar
www.global.finland.fi,
www.cia.gov/cia/publications/factbook
I FINLAND
I slutet av år 2003 fanns 50 personer från Sierra Leone i Finland. http://statfin.stat.fi
Skriv ut
